Var glad, min själ, åt vad du har;
nu har du hundra sommarda'r och detta är den första.
När solens lopp sin ände tarså har du nittionio kvar;
och någon blir den största.
Ge noga akt på var du står,imorgon blir med ens igår;
det går så fort att vandra.
Betänk, min själ, att vad du får är hundra sommardar per år;
imorgon är den andra.
Tänkvärt...
onsdag 16 juni 2010
Fånga dagen som den är...
Upplagd av Björn kl. 21:28
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentarer:
Vilken fin dikt älskling!
Pussar Anna
Skicka en kommentar